thisismyway

Ja, karriären är väl den som rullar på i högsta hastigheten ever. Det är nästan läskigt. Men man börjar väl bli vuxen nu antar jag. Jag har även blivit refererad till ett jobb i Milano. Jag är i sista processen i ansökan, ett prov. Jag vet inte ens om det är detta jag vill. Jag är helt förvirrad. Men jag antar att allt löser sig till det bästa. Chanser som denna kanske inte kommer så ofta. Även fast jag ville flytta hem till Stockholm och skaffa min lägehet och fasta jobb / fasta liv. Det är inte den dröm som det kanske ser ut att vara på resande fot jämt, livet här blir också en vardag.
En vardag där jag saknar mina nära vänner hemma otroligt mycket.


Snart kommer den där dagen också..ja ni vet den där..

Alla Singlars Ångestfyllda Tortyrdag.

Dagen börjar närma sig och jag gör väl som mina senaste 3 ensamna.
Nämligen att alla mina personligheter får komma ut och fira tillsammans, t.ex. givmilda Madde köper dyra underkläder till tacksamma Madde som återgäldar dom fina underkläderna med en ask choklad och ett litet kort med texten "ååh Madde, jag kan inte ta emot den, det är bara för mycket", diet-Madde viker sig en aning och låter matglada Madde ta ut en vän på favvisrestaurangen och äta en bit mat, med dessert efteråt och att sällskapsjuka Madde får samla alla sina vänner och ta ut dem på en helkväll :)

Ni andra, lyckliga gifta, sambos , pojk och flickvänner..

ta hand om varandra och ha en fabulös alla hjärtans dag om 9dagar.

Härmed hälsar jag dig varmt välkommen Alla Singlars Ångestfyllda Tortyrdag....


Taa taa